För ordningens skull...

...så mätte vi barnen i helgen. Siri var 118,5 cm och Sigge var 95,5. Båda står alltså och snubblar på nästa klädstorlek (vilken mamma redan upptäckt).

Helgen som gick.

Vi cyklade och gick på solig promenad.





Sigge provar markers på pappas lokal.



I fredags träffade vi Bohnstedts och lekte väldigt länge. Vi har inte setts på flera månader så det blev ett kärt återseende.

Två stories.

Sigge tittade på min vita bh och sa: ”Har du två? En vit och en svart?” Sedan trädde han den vita över huvudet och tittade på sig själv. ”Vad fiiiin jag blev!”

Siri ville se ett stjärnfall, för då kunde hon önska sig något.
Mamma: ”Vad skulle du önska dig då?”
Siri: ”Allt som finns på hela jorden”
Mamma: ”Oj då, det blir mycket.”
Siri: ”Nä, jag vill bara ha en kopp kaffe.”
Mamma: ”Men det kan du få i morgon bitti av mig”
Siri: ”Ok, vad bra!”

Sigges små bisatser.

Sigge says:
Så eeeere faktiskt!
Inte just nu.
Jag hade inte tänkt det.
Om en stund...
Jag kommer SNART.

Häromdagen pangade han på Siri med sin pistol-pinne:
PIOONG, PIOONG – du eeee dööööd!
Siri brydde sig inte ett smack. Då tog han i med det värsta i Sigge-världen:
PIOONG, PIOONG – du eeee BLÖÖÖÖÖT!

Blandad kompott.

Sigge och Ebba på McD

Sigge och Siri inspekterar Siris blivande sovloft.

Sigge sover i enda pyjamasen som går att användas för tillfället.

Siri klättrar.

Gubbar.

Mamma börjar oroa sig för treårskontrollen för Sigges del. Sigge har hittills inte ritat en enda huvudfoting och (jag har inte glömt allt, även om jag börjar tro det) det kommer inte vår fina bvc-maria acceptera. Så jag bad Sigge att rita en gubbe. ”Ååååå-tejj-rå, mamma, det kaaan jaaa väääl” Och så ritar han en gubbe!! Bara så där... Sen har det kommit fler och fler.

Några försök att mildra tristess och tråkigt väder.

Se på Lilla Spöket Laban på Fontänen i Vällingby och göra snögubbar i vinterslasket.